De senaste dagarna...

Har jag fyndat en massa fina saker! Tycker så mycket om skorna.
Har jag kunnat gå ut och njuta av våren (nästan sommaren...!) igen.
Har jag fått somna intill min fina.
Har jag varit ute med Rasmus på uteplatsen.
Har jag kämpat mig genom läxor och tentor och fikat som tröst.
Har jag gått barfota och barbent för första gången iår.
Och såhär fint ser det ut på gatan utanför nu. Åh, grönska.

något fint att lyssna på en söndagskväll.




♥ ♥ ♥

- Sweet thing Van Morrison



om det känns, finns det.


Jag kan inte romantisera mer, förtrolla, försköna, idealisera och förljuva. Jag önskar att jag kunde det. För så många kan ju det så bra, och jag ser dom som man ser på, gudar. Fast, ändå som att jag bara tror på dom till hälften. Ungefär, till 67 procent.
För jag tror inte alltid att det är så ljuvligt. Jag tror inte alltid att det är så fantastiskt.

Jag tror att en del av gångerna är just sådär, fantastiskt himmelska och underbara.
Men jag tror att endel av gångerna är hemska, ångestfyllda och rent, förskräckliga.
Men mest av allt tror jag att dom flesta av gånger är någonstans mitt emellan, för jag tror inte på att det är antingen svart eller vitt. Nej.

Men jag vill också. Jag vill också kunna göra allt ljuvligt.
Jag vill också kunna romantisera det mörka.
Jag vill också se på det som att det är en del som behövs.
Och jag vill romantisera det redan romantiska ännu mer. Jag vill njuta av det.
Jag vill älska det och se på det, lyssna på det känna det och läsa det och bli helt, jävla förälskad i det... Den?
Jag trodde att jag kunde det. Jag trodde att jag kunde skapa, i takt med att jag kan känna.

Kanske för att du mamma kan det med en pensel, eller för att allt du gör pappa, i högsta grad är sant. Jag vill också ha en sanning bakom allt jag gör och säger. Även om det inte ens är sant på riktigt.
Jag trodde att jag kunde förmedla saker. Göra saker. Försköna saker. Fast också visa dom i sina mörka skepnader. Ta fram dom. Få människor att känna. Det är ju bara det jag vill. Bara.

Varför trodde jag det? För jag känner dom. Jag känner dom så tydligt.
Och jag vet inte ens vilka dom är. Sakerna. Stunderna, känslorna.
Som, små myggor är dom, som biter i själen, ja, den som finns, fast man inte kan se den. Själen.
Och det kanske är just därför jag inte finner toner på dom längre, känslorna. Ord.
För dom ramlade ner nånstans. Gömmer sig, gror och skapar galenskaper, skratt, tankar, livslust, tårar och fasansfulla skrik. För det kommer inte ut.

Det går bara inte. Tömd på inspiration och fruktansvärt rastlös. Men ärlighet räcker längst, och nu har jag varit ärlig mot mig själv, och hela världen. Jag har inte bestämt mig för om internet är en fantastisk eller förfärlig plats att vara ärlig på. Det kanske i själva verket är en, romantisering av någonting som egentligen är någonstans mitt emellan?


Easter



Vilken varm påskafton det blev. Jag har mest tagit det lugnt och stannat hemma, men jag är glad ändå för idag mår jag lite bättre. Så pass bra så att jag kunde sitta ute i solen i 20 graders värme förut. Fantastiskt! Och våran kanin Olle tycker det är så härligt att få springa på gräsmatta igen.


annika norlin.



Det finns nog ingen som kan använda ord som Annika. Ingen som kan fånga känslorna så på pricken. Väldigt få i så fall. Herregud!

Annika Norlin.



En lång fredag.



Solen skiner. Det är nitton grader varmt ute. Det är nya knoppar på träden och vitsippor i dikena. Jag har nya saker att berätta, nya saker att titta på och lukta på. Ny inspiration att hämta. Nya melodier att hitta, texter att skriva. Gator jag vill gå. Människor jag vill träffa. Nya saker att minnas med dig. Nya saker att fota. Hemmaluft att andas in. Påskmat jag borde äta. Påskkärringar jag borde ge en massa godis.

Det är bara det att, istället ligger jag i sängen hela långa långfredagen och kan inte svälja. Och du är tretton mil här ifrån. Och jag är riktigt bitter just nu, men just nu är det faktiskt helt ok att vara det lite.

Jäkla skitlov rent ut sagt.


you have bewitched me, body and soul.




Tur att det finns fina filmer så som Stolthet och Fördom som gör det mindre besvärligt att vara sjuk...
Dario Marianelli – Pride & Prejudice

påsklov




Hej. Nu är det påsklov och det är så himla skönt. Som vanligt så känner jag mig redan stressad och räknar dagarna tills skolan börjar igen, för jag vet hur snabbt det här kommer gå. Men jag ska göra allt jag kan för att bara njuta och ta det lugnt. Och bli frisk! Min väska är packad och om några timmar går tåget hem. Det ska bli skönt att komma till Hjo i några dagar, få krama mamma, träffa syskonen, få hälsa på mormor och äta världens godaste mat, träffa kompisarna och så mycket mer.

vad ska ni göra på lovet?

Solskenssöndag



Idag var det så himla fint väder.
Så jag, Oscar och Tyson bestämde oss för att åka på utflykt.
Här sitter dom på spårvagnen.
Vi var högt upp och hade fin utsikt.
Och Oscar bjöd på glass från Lejonet och Björnen.

Så fint var det, och jag är så himla glad att Oscar orkade övertala mig om att komma ut, trots att jag var sjuk och tjurig. puss ♥


Knapprygg


Ett försök att visa min fina klänning som äntligen är klar. Jag sydde den i nian och efter det har den legat knapplös i garderoben i två år, tills för två veckor sedan när min fina farmor hjälpte mig och sydde på små knappar i ryggen. Äntligen! Jag skulle så gärna vilja lära mig sy bättre och göra det mer... Längtar tills jag flyttar hemifrån, då ska jag köpa mig en gammal symaskin och lära mig på riktigt!

Syr ni mycket? 

Torsdag



Jag är så himla trött på att vara sjuk nu. Trött på att vakna på morgonen och istället för att bli lycklig över att solen skiner, bli ledsen för att man inte har någon energi att kunna göra saker ute i det fina vädret. Mina ögon har svullnat upp som stora påsar och jag vet inte vad jag ska ta mig till för att få ner svullnaden. Tips? Det är inte pollenallergi eller något sånt. Ingen irritation, bara svullnad.

På lördag har vi spelning och då vill jag inte ha rethosta och uppsvullna ögon... :( På tal om det så får ni jättegärna komma och titta om ni är i Göteborg. Här är facebookevenemanget, där står allt.

Nu ska jag försöka vila lite, och trösta mig med dom två lurvbollarna här hemma! Dom lyckas alltid få en att le. Eller skrika och skälla...

Monki

Monki är lite för fint ibland. Lite för dyrt också. Men jag måste spara till blusen med svalor högst upp. Måste.

en gång för längesedan var jag liten.



Då fanns inget tvivel. Ingen oro. Inga världsproblem, inga kärleksbekymmer och inga jobbansökningar. Inga pengar. Och om man var ledsen kunde man få plats i mammas eller pappas knä och kanske till och med somna bredvid dom.

Fast det förstås, det fanns ju inga kärleksfjärilar i magen heller. Eller några upptäcksfärder och utflykter alldeles på egen hand. Det fanns inga hemligheter att fnissa om, inga kyssar...

Har senaste timmarna suttit och försökt skriva en argumenterande uppsats på engelska. Det går inte. Inte alls. Det finns ju så mycket annat att tänka på och titta på och skriva om just nu... Eller kanske alltid?

You run through the forest, settle before the sun



bara drömmer lite om hur fantastiska dom kommer att vara på Way out west i sensommarvärmen... Tjiho!

åtta sommar, höst, vinter och vårmånader.

Fyller den innan så tomma kvällen med korta mobiltelefonmeddelanden.
SMS som liksom mina eviga bevingade slängkyssar flyger ut genom fönstret, över hustaken, under stjärnorna och mellan regndropparna för att sedan sippra in genom det minimala nyckelhålet på dörren, som du öppnat ungefär fyrahundratjugotre gånger (varav ungefär trettiosju tillsammans med mig).
Där inne sitter du och fångar mina korta mobiltelefonmeddelanden, som egentligen är ganska långa. Du ler säkert där du sitter och läser. Du tycker jag är tokig men du älskar mig ändå, och med ord inknapprade av dina omsorgsfulla konstnärsfingrar flyger någonting tillbaka den sex och en halv kilometer långa vägen hem till mig.
Och här sitter jag, och saknar dig, och tänker på dig, läser och ler och fnittrar alldeles lycksalig och önskar så mycket att du var här så jag fick titta på dig, skratta med dig, röra vid dig och somna hos dig. Men lyckorus skuttar runt i mig ändå. Bara genom att tänka på det. Att idag har vi åtta månader tillsammans. Och det är så himla fint. ♥



bilden står vår fina vän Daniel för. Här är hans blogg.


ljus.


åh, vad himla glad man blir när man tänker på att det äntligen faktiskt har blivit vår, och mer vår blir det hela tiden, och det bästa med allt är ju att efter våren kommer sommaren...

och då kan man dansa barfota i trädgården...
eller cykla på favoritcykeln...
eller hitta antikvariat och äta på mysiga fik i främmande städer...
och så kan man ha på sig snörskorna som är för tunna för snöväder...
och förstås gå långt ut på mullsjön med en underbar vän.

ett ihopplock av väldigt gamla bilder.


Morgonvind till blogg.se


Hoho!

Efter ett par år på devote kände jag att jag istället ville pröva blogg.se. Jag har varit så fruktansvärt irriterad på alla HTML-mardrömmar som man måste lära sig för att kunna designa sin blogg här, men efter att ha svurit en hel del så tycker jag ändå att det funkar nu. Men det kommer nog ändras lite småsaker allt eftersom. Hjälp uppskattas alltid, förstås!

(Är det t.ex. någon som har en aning om hur man gör för att meny-bakgrunden ska fortsätta neråt med inläggen och inte stanna kvar där uppe?)
Några få inlägg från den förra bloggen finns här bara för att jag ville testa hur allt fungerade, men hädanefter blir det bara nya.

Min önskan var förstås att fortsätta ha bara morgonvind som adress, för enkelhetens skull. Men det var självklart upptaget. Så om ni hamnar fel, så är det alltså inte jag, den nya adressen är: http://www.mirandamorgonvind.blogg.se

Till min stora lycka såg jag igårkväll att jag fått ett par stycken nya prenumeranter på bloglovin bara dom senaste dagarna, så jag hoppas att ni följer med mig även hit! (:

bloglovin
♥ ♥ ♥

den där känslan.


Det verkar som att min kropp har bestämt sig för att vara sjuk ett tag till. Men ikväll är jag glad ändå. Lars Winnerbäck ska på höstturné. Varje gång jag börjar lyssna på honom, känns det lite som att på något sätt hitta tillbaka till sig själv efter att ha varit iväg ett litet tag.

Så detta firar vi med en fin liten lista med endel fina lasse-låtar, men också lite annat som gör det lite lättare att vara sjuk.

Åh musik har sådan makt. Den kan väcka så mycket som ingenting annat kan. Fascineras av det om igen.


några favoriter.

& här kommer listan: ge mig känslan.

Grå tisdag


Idag ligger jag hemma och är sjuk, slö och har ont i kroppen. Men som tur är har jag världens goaste kisse som ligger bredvid och snarkar och gör mig glad, plus barnfilmer, skärgårdsdoktorn och spotify.



ibland känns allting så fjäderlätt och vackert, men när det är bly ända ut i tåspetsarna är jag glad att jag har älskade människor runt omkring. Trots att jag känt mig så oinspirerande och tråkig det senaste.

 


Följ min blogg med bloglovin

Lycka på bild




jag blir så lycklig när jag tänker på dig.


RSS 2.0