varför alla borde gå estet.

Måste bara dela med mig av ett av mina finaste konsertminnen från gymnasiet nu när det kommit upp på youtube. När vår kör hade Simon & Garfunkel-konsert tillsammans med en kör från Örebro. Jag älskar kör så hemskt hemskt mycket. åh. Blir jättesentimental nu...
 
 
Och så har jag en sak att säga till Tomas Tobé också: jag har fått ett tusen gånger större känslospektra på dessa tre år än vad du någonsin kommer få på ditt kontor. Det kommer jag att ha användning för när jag jobbar så tyst med dig. ALLA BORDE SÖKA ESTET. 
 
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/svtgavleborg/tomas-tobe-m-for-manga-laser-estetprogrammet

august, die she must, the autumn winds blows chilly and cold

 
Jag har varit på ledset humör hela dagen. Haft en rastlös och olustig känsla i kroppen och helt plötsligt bröt jag ihop helt när jag diskuterade orättvisor, SD och Ulf Brunnbergs klumpiga uttalanden i expressen idag vid matbordet. Alldeles konstigt känslig och mottaglig för allt. Tror jag har vuxenpanik eller nåt. Men i eftermiddag har jag varit ute med mina syskon och fotat (jag har inte rört min kamera på väldigt länge), jag har samlat kraft hos min mormor, jag och bästaste Hanna har bokat tågbiljetter (för på torsdag ska vi se Coldplay!!!!!!), och så jag har gjort en ny spotifylista med bara finkänsligt i, och det hade jag inte heller gjort på väldigt länge. Så nu är jag lugn igen. 
 
♬ August, die she must ♬

PS. Om du bara tänkte lyssna på en låt eller så (eller om du inte tänkte lyssna alls) så måste du lyssna på The Boxer. Mumford har gjort en cover på den. Svimmar nästan varje gång.

Efter den här dagen känner jag för att bojkotta Gbglass lika mycket som jag borde bokjkotta McDonalds och H&M. Och tusenmiljoner andra företag. Jag känner att jag borde bli en riktig majornamorsa. Aldrig köra bil och kanske starta min egen ekomärkning där allt, precis allt ska vara 100% ärligt och ekologiskt, och ingenting att sticka under stolen med. Börja tvätta håret med lera och lägga tvättnötter och doftolja i tvättmaskinen istället för kemikaliskt medel. 
 
Jag känner just nu lite panik över att inte gå kvar i skolan och istället bli kastad ut i stora världen. Jag känner stundtals till och med att jag inte borde bli det jag kanske helst vill, för jag behövs så mycket någon annanstans. Jag känner att det är så mycket jag vill göra, så mycket jag vill veta, kunna och komma ihåg, men jag vet inte vart jag ska börja. Och jag vet inte ens om jag orkar. För jag är så trött på att vilja kunna och göra allt men att inte göra något.
Jag vill mest bara vara liten och inte veta, inte tänka, inte planera och inte vara rädd, inte för sånna här saker iallafall. 
 
Jag har så himla många mål. Jag vill verkligen försöka nå något iallafall, någon gång. Alla kan göra något och det känns som att jag borde börja med mitt något nu.
 

något att äta...

 
 

Source: ecurry.com via Miranda on Pinterest

Source: 365daysofbreakfast.blogspot.se via Miranda on Pinterest

Source: sproutedkitchen.com via Miranda on Pinterest

Source: chantellegrady.com via Miranda on Pinterest

Source: sproutedkitchen.com via Miranda on Pinterest

Source: livethemma.ikea.se via Miranda on Pinterest

Source: theyearinfood.com via Miranda on Pinterest

Source: 365daysofbreakfast.blogspot.se via Miranda on Pinterest


Kan man någonsin få nog av mumsiga matbilder? Inte jag iallafall! Så här kommer mina favoriter från pinterest. Alla källor finns under bilderna.
 

 

♥ 


två klipp (?)

 
Idag har jag gjort ett klipp, en jättefin ring för endast fjorton kronor. Lagom pris tycker jag. 
 
Har också ett litet dilemma... Är så sugen på att klippa lugg, men vet inte om jag vågar. Jag borde verkligen bara göra det utan att tänka efter. Men bara det inte blir dåligt för då kommer jag låsa in mig i mitt rum i flera veckor (vilket jag oftast brukar vilja göra efter frisörbesök)... 
 
 Lugg... inte lugg, lugg, inte lugg? 
 

ut över havet.

 
en söndag för några veckor sedan, på en båt i Grebbestad med fina vänner.
 

ett kärt återseende, ett hejdå för ett litet tag, cocosglass, blindtarmen och Bon Iver.

Jag försvann härifrån en stund sådär som man behöver göra ibland, vet inte om anledningen är att det varit fullt upp, eller att det faktiskt inte hänt så mycket alls men att det varit ganska så skönt. Min blogglust försvinner titt som tätt, men rätt som det är kikar den fram igen, som nu! Så nu känner jag att jag har väldigt mycket att berätta, kanske mest för mig själv för att få rätsida på allt och kunna se över första delen av sommaren. Men om någon mer vill ta del av den så kommer här en text och bildbomb. 

För det första har det knappt varit sommar förrän nu, idag. Jag och Oscar firar två år idag och vi har ätit tonfisksmörgåsar och druckit min lilla födelsedagschampagne på en klippa på Styrsö för att fira att vi älskat varandra i två år nu och tänker fortsätta med det för alltid. Nu har vi precis kommit hem från en sen födelsedagsmiddag med min ena lilla familj, jag fick smaka tapas och passionmojito för första gången och det var mumsigt. 
 
 
I hela Juli har jag jobbat, jag har sålt glass i Gula Paviljongen hemma i Hjo, ätit några skedar cocosglass mellan varven, hittat min nya favoritsmak mangoyoghurt och mest bara jobbat på, tjänat lite pengar. I höst kommer jag att fortsätta jobba på deras glasstillverkning. Det känns bra och mest av allt skönt och ärligt att jobba någonstans där jag vet att allt är riktigt och rätt och där det liksom inte finns något att sticka under stolen med. Vi jobbar nästan bara med ekologiska råvaror, och även om jag låter som en liten moraltant nu så känns det bra att även om jag är en miljötjuv på många andra sätt så kan jag iallafall må bra i magen över mitt jobb. Plus att glass är det absolut godaste jag vet. Plus 2: att jag ändå inte har en aning om vad mitt kall i livet är - så varför inte göra lite glass under tiden?!
 

För några dagar sedan kramade jag min fina vän hejdå för att hon nu ska göra det hon drömt om - flytta till USA ett tag. Jag kan inte förstå att det är sant och jag kommer sakna mig alldeles tokig, men samtidigt är jag så himla lycklig och så stolt över henne för att hon gått hela vägen och nu får göra det hon så länge velat göra. Wow. Någon gång kanske jag också vågar mig ut någonstans, för nu känns det som att man faktiskt kan göra sådant på riktigt.
  På morgonen dagen före min födelsedag stod hon tillsammans med en annan fin vän till mig, mina bästa vänner(!), över min säng med en tårta i händerna och fnittrade. Vi hade världens finaste dygn ihop tre dagar innan flyget till USA skulle gå och jag är så otroligt glad att jag har så fantastiska vänner. Jag älskar dem så mycket. 
 


Ja, och så var det min nittonårsdag då. Men den kändes nästan ingenting alls - vilket jag inte ville att den skulle göra heller efter allt annat som känts så mycket den här sommaren, och som den mittemellan-ålder det faktiskt är så kändes det inte som någonting stort att fira. Vi åt god mat hemma och jag och mamma åkte till den bästa secondhand-affären som jag vet. Jag fick välja vad jag ville och jag valde ett par hängsleshorts och en gammal hallmöbel som jag ska visa någon gång när jag klätt om dynan som är klarorange till det mörkbruna träet. 
 

Nu är jag ledig ett litet tag från jobbet för att ha sommarlov, och det verkar ju faktiskt som att det kanske blir lite sommar nästa vecka, jag hoppas det. Hittils har jag hunnit med en blindtarmsinflammation som innefattade några dagar på akuten och en antibiotikakur istället för operation (vilket väl var en väldig tur ändå). Det var hemskt i början, men väl på avdelningen träffade jag en dam som jag tyckte så mycket om. Vi har bytt nummer och jag har lovat att skicka ett vykort till henne innan sommaren är slut. Sådana möten är så fina.
 

Sen har jag gjort ännu mer... 
 
Varit på kräftskiva/avskedskalas, träffat fina vänner och myst med familjen.
 
 
Fyndat på loppis och sålt på loppis...
 
 
 
Myst med mina djur. 
 
 
Ätit goda saker.
 
 
 
Och slutligen så har jag precis varit på bästa fesitvalen, Way Out West. Tittat och lyssnat på många favoriter. Till exempel First Aid Kit, finaste Ane Brun som jag längtat i flera år efter att få se, och Bon Iver... Behöver jag ens säga något om honom...? 
 
 
En ganska lång sammanfattning på Juli och lite inpå Augusti månad. Blir varm i magen när jag tänker tillbaka på alltihop.
 

RSS 2.0