Berättelsen om Rasmus.

Den trettionde april var en av de jobbigaste dagarna i mitt liv. Och veckan som gått efter likaså. Efter ett veterinärbesök med min älskade katt Rasmus fick vi det hemska beskedet att vi borde låta honom somna in, för hans egen skull. Det hela kom väldigt plötsligt, vi åkte dit för att vi under helgen hade märkt att han inte mådde så bra och höll sig undan, men jag hade vägrat tro att det kunde vara något farligt och var helt övertygad om att vi skulle komma därifrån på eftermiddagen. Så blev det inte. 

Jag älskar honom så fruktansvärt mycket, och just nu känns det som om någon slitit ut mitt hjärta och bara lämnat kvar några ensamma trasiga bitar i en stor tom kropp. 
 
 
För ungefär tolv år sedan bodde jag och pappa i Vänersborg. Vi hade en lägenhet med högt i tak och stora fönster med breda fönsterbrädor som man kunde sitta i. Särskilt bra var de att sitta i om man hade en katt i knät. Jag hade länge velat ha en katt, och jag hade sedan tidigare bestämt att min katt skulle heta Rasmus. Så jag och pappa åkte och köpte en, men han trivdes inte så bra i lägenhet i stan, så han fick ganska snart flytta hem till min faster på landet och fick istället namnet Lasse.
  Jag och pappa gav det ett nytt försök och åkte kort därefter till en dam som hade väldigt många katter, och ännu fler nästan nyfödda kattungar som hon snabbt behövde sälja eftersom hon inte kunde ta hand om dem själv. Jag fick välja precis vilken jag ville av de söta små liven, och snart hade jag valt min Rasmus. Jag frågade damen hur mycket han kostade och hon svarade fem kronor. Förskräckt, och utan att tänka på att det fanns något i världen som heter växel, hittade jag bara en tiokrona. Jag tittade vädjande på pappa som sade "Välj två då". Det var förstås det bästa han kunde säga. Jag valde ut en liten svart långhårig gulögd syster till Rasmus som fick heta Missan, och sen åkte vi hem alla fyra. 
 

Rasmus och Missan satt nästan ihop. Man kunde titta in i kattkojan, så såg man bara något stort svart och lurvigt och fyra gula ögon. Och så älskade de att ligga ihopkurade tillsammans innanför pappas tröja. Eftersom damen hade tänkt att göra sig av med katterna hon inte fick sålda köpte vi Rasmus och Missan väldigt tidigt, därför kom de ifrån sin mamma tidigare än vad en liten kattunge ska, och Missan klarade inte riktigt av det. Pappa försökte allt han kunde och satt uppe om nätterna och matade Missan i nappflaska, men en morgon när jag vaknade berättade pappa att hon inte klarat det genom natten. Vi begravde henne jättefint i farfars trädgård på landet.  
 
Efter att Missan försvann tydde sig Rasmus allt mer till oss. Det blev viktigt att hålla tass, sova uppe vid huvudet, hålla om och trösta. När pappa var vaken om nätterna höll han honom sällskap. Och om jag var ledsen om kvällarna hoppade han alltid upp och lade sig hos mig. Från den stunden och fram tills nu har vi varit ett gäng, en minifamilj, Rasmus, pappa och jag. 
 
 
När vi satt där i rummet hos veterinären och väntade, så höll han om mig. Precis som när vi var små. Han låg hos mig länge och hade sina tassar över min arm. Jag grät och kramades, och han var helt lugn. När pappa kom lade han tassen på hans kind, som han alltid gör, och vi satt där en lång stund. Och Oscar och Steph gosade och klappade, och vi alla fanns där runt omkring honom där han låg i mina armar. Veterinären tände ett ljus, och sedan somnade han in.
 
 
Och det gör så fruktansvärt ont inuti mig och jag är så arg och förbannad och besviken och förtvivlad över att sånt här händer och att världen fungerar som den gör. Att det var tvunget att hända alls. Jag vill använda alla fula och hemska ord som finns, och tro mig, jag har gjort det när jag skrikit och dragit sönder mina kläder. Men den här texten ska inte förstöras med några fula ord. Den ska bara vara för honom, för att berätta om hur himla mycket jag älskar och saknar honom. Hur mycket han älskar mig, oss, vi som är hans familj. För att berätta att det aldrig kommer att finnas någon annan som honom. Att han alltid kommer att finnas kvar, inom mig. ♥
 


                     
 
för alltid♥
    

Kommentarer
Postat av: Miranda

<3

2013-05-13 @ 10:13:41
URL: http://ovanligflicka.blogg.se
Postat av: adna

åh älskade mimmi och finafina rasmus <3

2013-05-13 @ 12:51:03
Postat av: Paps

Älskar er!

2013-06-04 @ 01:52:26
Postat av: ellen

<3

2013-06-20 @ 10:48:23
URL: http://ellenerikssonn.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0